Introduktion till Montessoripedagogiken

av Lotta Gädeke Hallberg (föreståndare år 1988-2002)

Hjälp mig att hjälpa mig själv

Maria Montessori såg det alla föräldrar sett, att barn är fulla av upptäckar- och arbetsglädje, att de är nyfikna av naturen och har en avundsvärd förmåga att koncentrera sig på en intressant uppgift. Det är just det egna intresset som är motiv nog för barnet att söka kunskap.

Genom att låta barn fritt välja aktivitet och ge möjlighet till ostört arbete skapar man förutsättningar att utvecklas till harmoniska och självständiga vuxna.

All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling

I Montessoriförskolan skall barnen känna att de arbetar för sin egen skull. De skall få handledning av lärarna så att de vet hur arbetsmaterialet används. Eftersom barnen arbetar i egen takt minskar risken för konkurrens och tävlingsmentalitet.

Frihet i fostran – inte frihet från fostran

Maria Montessori observerade att barnens intressen varierar med ålder och mognad och intresseförändringarna följer ett givet mönster, detsamma hos alla barn. Allt från intresset för viljan att gå, lära sitt modersmål, förfina sina sinnen, räkna osv. Sådana perioder kallar vi känsliga perioder.

Vi går alltid från konkret till abstrakt och utgår alltid från verklighet

Barn älskar "riktiga" sysslor. Dels lär sig barnet att behärska sysslorna, dels att kontrollera sig själv. Vi kallar Montessoriskolan den förberedda miljön - här är barnets behov tillgodosedda. En plats för allting, allting på dess egen plats.

Materialet är självrättande för att barnen själva, utan lärarens korrigering, skall kunna rätta sina misstag.

Yttre ordning ger inre ordning

Hela barnet måste få utvecklas. Det fysiska, själsliga, intellektuella, känslomässiga och sociala måste ses som en helhet där alla bitar utvecklas i harmoni